Jo då, doktorn tyckte att vi skulle ses igen. Okej, sa jag. Se'n får vi se vad det blir. Jag var alltså på lasarettet i universitetsstaden. Enorm kåk. Och en härlig gammal stad som faktiskt var dansk en gång. Tog en sväng till grannstaden med den långa bron till vårt kära grannland och hämtade upp en nyligen förlorad brors cykel. Känns inget bra. Att vara på platser man brukar åka till för att träffa någon speciell och så finns inte människan där längre. Bittert. Skyndade mig långsamt därifrån mot hemtrakter. En upplyftande strandpromenad trodde jag skulle göra susen men si; stötte på ytterligare en bitterhet: nämligen platsen där tre stora starka konstaplar tog en sjuk männinska av daga förra veckan. Man blir påmind om livets helvete lite här och där. Man ska nog inte se det enbart från den mörka sidan för hur det än är så får vi andra förhoppningsvis vakna i morgon och slå upp ögonen mot en ny dag.

Efter lite kyckling med curry försvann helvetet.

Imorgon är det lördag igen! Melodikrysset missar jag - ska träffa några gubbar på Sveriges sydligaste udde och ordna med vårt reselotteri. Brukar vara rätt kul, många garv och lite skvaller. Ingen syjunta precis men alla har vi samsyn på ungdomsverksamhet. Det är det lotteriet syftar till.

Se'n blir det FEST! Mingel i alla fall. Öppet hus hos en bekant på det s.k "Näset" passerar 60-strecket. Ska bli kul att träffa nya människor. Förlorar man en finns det tusen åter säger man ju, åtminstone när det gäller kvinnor. Men jag tror det är generellt. Present ja...inte lätt!

Det känns kallt ikväll trots nå'n plusgrad i luften. Kanske väderomslag. Eller vanlig trötthet. Steg upp halv sju i morse men satt först en stund på sängkanten och frågade mig själv: -ska jag eller har jag?

En av mina favoritskådisar går på ettan just nu - Sean Connery. Han är cool. Tror inte jag kan hålla korpgluggarna öppna så länge till - nog bäst att luta sig för natten. Go'natt!