I morse vaknade jag inte. Dvs. inte vid den tid det var. Jag vaknade en gammal tid - en tid som redan varit. Det kändes märkliigt men ändå så bekant. Allting runt om mig var som vanligt utom tiden, den saknades liksom. Jag steg upp och tittade mig omkring men såg ingen försvunnen tid. Knäppte på radion och plötsligt var den där - i radion! Den var definitivt inte i mina klockor men i radion visste dom var den var. Men var tog den timman vägen som saknades mellan mina klockor och radion? Jag har inte hittat den än - inte ens i trädgår'n. Men det var så konstigt, dagen gick så kolossalt långsamt. Jag solade en stund i lä i trädgår'n - fantasiskt skönt förresten - och se'n fortsatte jag med att plocka upp och rensa undan gamla grenar som legat kvar sedan jag beskar fruktträden. Det blev många kvistar o grenar -puh! Men den där timmen var alltjämt försvunnen. Kanske inte så allvarlig som tidigare i våras när en hel dag försvann för mig. Och det var inte den 29 augusti för finns inte heller i år. Jag minns inte vad det var för dag men den försvann! Men vad gör det av ca. 28000 dagar som vi lever i genomsnitt. Hade det handlat om pengar vore det en helt annan sak förstås. Där ser man hur vi värderar saker. Tid är pengar säger vi ibland. Tja - om vi värderar tiden lika högt som vi värderar pengar, men jag vill nog påstå att åtminstone min tid är värd oerhört mycket mer än pengar. Jag menar - vad är 28000 spänn? En hygglig månadslön - brutto. Men 28000 dagar - det är ett hyggligt liv. Alla får inte dom här dagarna och inte sin pension heller för den delen, det är nog bara i-länderna i stort sett som har en chans till både dagar och stålar.

I morgon är en ny dag. Första dagen på resten av dom här dagarna. Få se nu, om jag räknar lite så skall jag ha lite drygt 7000 dar kvar och dom dagarna är fan så mycket mer värda än 7000 spänn! Det är väl vad man får i pension numera. Med lite tur per månad - brutto.

Och vi sover bort ungefär en tredjedel av alla dessa dagar...go'natt, sov gott!