Jaa, vad skall man säga - aprilväder? Men det är ju massor med snö uppåt. Talat med Vaxholm idag - fullt med snö. Låter inget vidare. Jag är glad att vi slipper eländet här. Må vara att man åker till snön när och om man vill ha den men inte tvärt om.

Idag beträdde jag jorden. Det är stort. Att kliva ut på fälten och traska rätt över maten är en stark känsla. Man blir väldigt "jordnära" s.a.s - en del av historien och en del framtiden. Det drog lite kallt om öronen men det kändes inte besvärligt, ungefär som när man seglar till sjöss och regnet slår mot ansiktet i en kuling. Ombord är det alldeles speciell om man varit ute i hårt väder, kommit i hamn blöt o grann, och får kliva ner i den varma ruffen, hänga av sig paltorna, ta en kopp varmt kaffe och bara känna livet. Det är också stort. Så här på vårkanten väcks ju ett och annat till liv och känslorna börjar svalla lite lätt oavsett ålder. Och ju äldre man blir, desto mer uppskattar man naturens förändringar - tror jag. Jag känner så i alla fall. När man ännu är ung tar man mycket för givet, vår, sommar, höst, vinter, jul, påsk, midsommar etc. - det bara rullar på. Tid finns alltid. Numera tycker jag att allt går i rasande fart - i morgon är det torsdag igen, fredag, lördag, vart tar dagarna vägen och vad gör vi av dem? Mycket rutin tar tid.

Känner mig plötsligt mer hoppfull inför framtiden. Är det vårkänslor? Eller är det ödet som förutspår bättre tider? Fullmånen? Känns spännande i alla fall.

Kanske man skulle göra täcket sällskap i sängen och läsa några rader innan man med goda förhoppningar om framtiden somnar in? Och vakna upp till ännu en dag i detta underbara liv! Go'natt! Sov gott!