Vad var det jag sa - efter snö kommer tö. Solen lyste upp trädgården och lättade fruktträden från snön. Det såg så skönt ut att jag beslöt mig för att tukta desamma. Långkalsingar, undertröja, brallor och olle(!), kängor och en varm jacka. Keps på huv'et. Eller som HassoTage sa i en Lindeman: -"Han var endast iklädd hög hatt, och på huvudet hade han turban". Dom kunde dom.

Laddad med sekatör, grensax o såg gick jag till verket. Snipp, snapp. Efter ca. tre timmar var det mesta gjort. Det såg nästan ut som om träden ville ha nå't att skyla sig med där dom stod som Gud hade skapat dem. Många knoppar är redan på väg så jag fick gå lite varsamt fram. Nu är det bara grovjobbet kvar - samla ihop alla kvistar. Men det får vara till första gräsklippningen.  

Übrigens - en nykomling bland hoppryttarna tog hem stora priset. Kul. Lite framgångar och bakgångar på skidorna. Men vi börjar vänja oss nu.

Barbra Streisands väg till framgång berättas det om på radion just nu. En duktig kvinna, envis som bara den. Artistlivet är nog många gånger inte så glamoröst som man vill föreställa sig. Ständigt bevakad, kritiserad, rosad, kritiserad igen, personliga problem osv. Tufft jobb. Ungefär som politiker. Nu hängs regeringen och i synnerhet Maud Olofsson ut av oppositionen. Pressen är ovanligt diskret med kommentarer. Delikat ärende. Men jag håller med Fredrik och Maud - ska vi svenska skattebetalare hjälpa ett amerikanskt bolag även om huvuddelen av deras verksamhet ligger i Sverige? Kinkigt. Det är i huvudsak svenskar som jobbar i företaget och bor här och blir dom friställda måste dom ju ha annat arbete eller försörjning på något sätt. Men är det verkligen värt att satsa på ett f.d svenska förlustbolag för detta? Jag skulle aldrig göra det. Nu är det ju inte jag som bestämmer och det är ju synd.

Nu bestämmer jag mig för att gå och sova. Det låter konstigt, men man säger så! Go'natt!