Ingemar Johansson är borta. Ingo. Jag minns natten han blev världsmästare i tungvikt. Bodde strax norr om huvudstaden med mina tre bröder och mamma o pappa (som man sa på den tiden). Far väckte oss grabbar på natten, vi gick tillsammans in i min äldste brors rum där det fanns en bra radio och lyssnade. Det var otroligt spännande. Det sägs att man minns var man var eller vad man gjorde vid speciellt stora, chockerande händelser. Jag minns inte var jag var eller gjorde när John F. Kennedy sköts. Inte heller när Martin Luther King sköts. Däremot minns jag var jag var när Carola vann Schlagerfestivalen första gången och när WTC rasade samman. När Palme sköts har jag bara ett vagt minne av var jag var.

Ingo hade en läskedryck uppkallad efter sig, "Ingo" helt enkelt. Med apelsinsmak. Han hade även en pråm eller mindre lastbåt som for runt i Stockholm skärgård med läskedrycker, bl.a sin egen "Ingo". Jag minns den speciellt för när den kom till bryggorna var det spännande att kunna köpa en läsk eller en back direkt vid båten. Det här var i början av 60-talet då vi tillbringade alla somrar i segelbåten. Läsken döptes sedemera om till "Zingo" och finns alltjämt kvar tror jag. Och Blodapelsin som var så god. Pommac.

Men jag minns gårdagen som om det var just - igår. En halvseg morgonstund till "Ring så spelar vi" och se'n iväg till båtklubben. Ett par timmar med lotteriet och se'n igen hem igen och byta kläder inför dagens stora övning; 60-årskalas! Nykammad och uppriggad for jag ner till Falsterbo där gode vännen och födelsedagsbarnet bor. Mycket trivsam tillställning med mingel och Hors d'Oeuvre à la Australien. Mest nya ansikten men det är märkvärdigt - när man talar med folk blir man alltid påmind om hur liten världen är. Det visar sig att vi har gemensamma vänner genom de mest osannolika vägar. Nu har jag visserligen ganska god förankring till trakten genom min intensiva tonårsperiod här. Det var livat på den tiden. Jisses när man tänker efter. Nu finns inget kvar - ja, inte på grund av min tonårstid här, utan samhällsordningen har förändrats. Vi sitter tydligen mer och mer hemma och glor eller sticker in till stora stadens nöjesetablissemang. Sommartid blommar det upp här i "sommarparadisen" vilket jag nämnt i en tidigare blogg.

Väl hemma igen kurrade alltjämt magen så det fick bli lilla entrecôten i kylskåpet. Och vitlökssmör förstås! Smack, smack!

Det blev svårt att somna sedan. Jag fastnade framför tv:n med filmen "The green mile" med Tom Hanks i huvudrollen. Har nog sett filmen förr men inte uppfattat den så intensivt som nu. Låg en bra stund i sängen och grunnade över filmens budskap innan John Blund släckte ner. Och så har vi en ny vecka framför oss imorgon. Om en månad är det Vasaloppet.10-tusentals människor svettas och pinkar sig genom Dalaskogarna. Undrar vad djuren tänker när denna "svärm" stormar fram endast en gång per år under endast en dag. Ja, ja, kortvasan och träningsläger m.m men ändå! Jag känner ett visst slag av humor i evenemanget. Årets första snö landade idag! Kul med snögubbar! Go'natt!