Värdelös dag. Suttit framför datorn i stort sett hela da'n. Men inte bloggat, nej,nej. Var ute fem minuter o hämta posten. Kall, ostlig vind och gråmulet. Typisk vinter.

Får inte riktigt aschlet ur vagnen s.a.s Skrivbordet och köksbordet fullt med papper som på ett eller annat sätt ska fixas. Trist när högarna blir liggande. Ungefär som med deklarationen - man skjuter upp den till sista da'n. Får ta nya tag imorrn. Om jag nu ser nånting. Ska till farbror ögondoktorn på laserbehandling. Har gjort det tidigare en gång. Inte så farligt i och för sig men lite obehagligt. Man får en kolossal massa ljus i ögat under några korta - jag tror det är tiondels sekunder. Innan får man nån droppe som svider lite, sen får man sitta en stund o vänta. Och allt för syns skull.

Det blev nå't tjall med datorn nu, den hänger inte med när jag skriver. Bäst att sluta innan den lägger av helt. Tar igen det imorgon. Bjussar på en söt historia som tröst!  Go'natt!

Nu är klockan strax tolv på natten så nu är det dags att skriva blogg. Man gör det bäst vid den här tidpunkten tycker jag. Skulle jag skriva på morgnarna eller förmiddagarna skulle det bli så mycket gnäll o skäll eftersom jag har kort stubin före lunch.

Träffade två gubbar och förenade dem i ett samarbete om att skaffa jobb för varslade eller friställda människor. Det gäller ett samarbete mellan en gymnasieskola som just startat Teknikcollege och en typ av bemanningsföretag. Och sen träffade jag min kära gamla förvaltningschef - vad roligt att se henne igen! Det dök upp många kära ansikten under den korta stund jag besökte min gamla förvaltning.

Dagen gick med allehanda göromål som den brukar göra när man gör litet av varje. Sen var det dags för båtklubben igen. Styrelsemöte med förberedelser inför årsmötet. Det är ju den tiden på året då alla årsmöten skall klaras av. Ofta en hektisk tid men jag har släppt en del engagemang, vis av erfarenheten. Man ska bara ägna sig åt det som är kul! Lätt att säga men borde gå att förverkliga. Importera båtar och sälja? Nej, inte just nu. Ekonomin är för svag. Ingen köper båt nu, knappast. Mat går alltid bra att sälja. En kiosk kanske? Nu på vårkanten, lagom till sommaren? Tjäna en rejäl hacka och sticka till Acapulco över vintern? Vore härligt. Problemet är bara - latmasken. Det är enklare att tala om för andra vad dom borde göra än att försöka själv. Sen sitter man där och grämer sig och klagar över att ingenting är roligt. Tillbaka till gå. Man kanske skulle gå till sjöss? Det är ju inte så långt härifrån - ca. 200 meter bara(!). Hoppa på en färja och se var man hamnar? Luffa runt i världen?

Nej. Tyvärr förblir det bara drömmar. Det skulle man gjort när man var yngre. Många ungdomar passar på att sticka iväg nu. Det är rätt! Passa på mens man kan. Men det är väl aldrig för sent...? Man kanske skulle smyga ombord på en färja i allafall? Äh - jag väntar tills det blir varmare. -Latmasken igen.

Tror jag kryper ner i "loppelådan" och sover på saken. Go'natt!

Ingemar Johansson är borta. Ingo. Jag minns natten han blev världsmästare i tungvikt. Bodde strax norr om huvudstaden med mina tre bröder och mamma o pappa (som man sa på den tiden). Far väckte oss grabbar på natten, vi gick tillsammans in i min äldste brors rum där det fanns en bra radio och lyssnade. Det var otroligt spännande. Det sägs att man minns var man var eller vad man gjorde vid speciellt stora, chockerande händelser. Jag minns inte var jag var eller gjorde när John F. Kennedy sköts. Inte heller när Martin Luther King sköts. Däremot minns jag var jag var när Carola vann Schlagerfestivalen första gången och när WTC rasade samman. När Palme sköts har jag bara ett vagt minne av var jag var.

Ingo hade en läskedryck uppkallad efter sig, "Ingo" helt enkelt. Med apelsinsmak. Han hade även en pråm eller mindre lastbåt som for runt i Stockholm skärgård med läskedrycker, bl.a sin egen "Ingo". Jag minns den speciellt för när den kom till bryggorna var det spännande att kunna köpa en läsk eller en back direkt vid båten. Det här var i början av 60-talet då vi tillbringade alla somrar i segelbåten. Läsken döptes sedemera om till "Zingo" och finns alltjämt kvar tror jag. Och Blodapelsin som var så god. Pommac.

Men jag minns gårdagen som om det var just - igår. En halvseg morgonstund till "Ring så spelar vi" och se'n iväg till båtklubben. Ett par timmar med lotteriet och se'n igen hem igen och byta kläder inför dagens stora övning; 60-årskalas! Nykammad och uppriggad for jag ner till Falsterbo där gode vännen och födelsedagsbarnet bor. Mycket trivsam tillställning med mingel och Hors d'Oeuvre à la Australien. Mest nya ansikten men det är märkvärdigt - när man talar med folk blir man alltid påmind om hur liten världen är. Det visar sig att vi har gemensamma vänner genom de mest osannolika vägar. Nu har jag visserligen ganska god förankring till trakten genom min intensiva tonårsperiod här. Det var livat på den tiden. Jisses när man tänker efter. Nu finns inget kvar - ja, inte på grund av min tonårstid här, utan samhällsordningen har förändrats. Vi sitter tydligen mer och mer hemma och glor eller sticker in till stora stadens nöjesetablissemang. Sommartid blommar det upp här i "sommarparadisen" vilket jag nämnt i en tidigare blogg.

Väl hemma igen kurrade alltjämt magen så det fick bli lilla entrecôten i kylskåpet. Och vitlökssmör förstås! Smack, smack!

Det blev svårt att somna sedan. Jag fastnade framför tv:n med filmen "The green mile" med Tom Hanks i huvudrollen. Har nog sett filmen förr men inte uppfattat den så intensivt som nu. Låg en bra stund i sängen och grunnade över filmens budskap innan John Blund släckte ner. Och så har vi en ny vecka framför oss imorgon. Om en månad är det Vasaloppet.10-tusentals människor svettas och pinkar sig genom Dalaskogarna. Undrar vad djuren tänker när denna "svärm" stormar fram endast en gång per år under endast en dag. Ja, ja, kortvasan och träningsläger m.m men ändå! Jag känner ett visst slag av humor i evenemanget. Årets första snö landade idag! Kul med snögubbar! Go'natt!