Missade melodikrysset idag. Ska försöka ta det imorron på datorn. Om det känns nödvändigt. Men det rätt skönt att laga frukost o gå å stöka o lyssna på radion. Alltså, radion är oftast mycket bättre än tv:n. Dessutom slippar man glo på den. Bara det att här kör man lokalradio hela dagarna på fyran och det blir lite tjötit med samma program och programledare dag ut o dag in. Jag skulle vilja ha en "Melodiradio" som det hette en gång i tiden. Lite schysst blandad musik, några kortare intervjuer, lite mellansnack om dagens händelser eller för den delen någon annan dags händelser. Men inga "ringa in"-samtal.

Nattradion är bra. Lite mycket pop o rock för oss som vill somna in men det är väl så att radion är till för de som är vakna. Men ändå.

Tänk så mycket bra musik det finns! Inte bara Idol-popen, Abba, Siw Malmquist, Beethoven och Louis Armstrong. Det finns ju mycket mer! Den vill vi höra. Det behöver ju inte vara det absolut senaste.

Chopin, Strauss, Mozart, Beethoven och allt vad dom heter lever alltjämt.

Deras musik alltså. Det är rätt märkligt - några nya klassiska kompositörer dyker sällan upp. T.o.m i Kina o Långtbortistan får unga musikgenier lära sig att spela de här klassiska mästarna. Nej - mer peruker, kråsskjortor, sandaletter, korsetter och rysch-pysch. Lite Moulin Rouge-stämning.

Det var talangjakt i stadens affärscentrum idag. Inte packat med folk som man skulle tro när det är gratis men ganska många yngre nymålade "brats".

Dom ser för roliga ut där dom glider fram två o två eller tre o tre med blyga blickar efter uppmärksamhet. Men släng bort dom där jädra brallorna som alla "kidsen" har - som hänger som ett tornister bak. Och kallingarna sticker upp. Inte är det snyggt inte. Man borde satsa på mode, lukrativ affär inte minst för H&M. Erling Persson är borta nu men Stefan kör vidare. Bodde granne med Perssons i unga år. Då var dom inte så märkvärdiga, hade Pennspecialisten och Hennes-affärerna.

Som sagt, det var talangjakt idag. Ett 50-tal var anmälda och uppträdde med skiftande framgång. Finalister blev några yngre tjejer o nå'n grabb tror jag. Kul om dom klarar sig vidare.

Nu ser jag knappt tangenterna längre - bäst att krypa till kojs! Go'natt!

Idag pustar vi ut och slickar såren efter gårdagens förlust mot Kroaterna. Jädrar också! Lär väl inte bli något slutspel för oss. Vi får nog sitta o glo på dom andra stjärnorna. Men det är kul att titta på handboll. En kolossal frenesi - nästan som tennis - fram o tillbaka, fram o tillbaka. Curling är lite lugnare. Festligt att vi säger "vi" med ett uns av medlidande vid mindre förluster och "vi" när Tre Konor tar hem guldet i VM. Men blir det en storförlust säger vi "dom" - "Dom var helt kass!" "Dom borde tagit hem det där!"

Kommunerna ska spara sa dom idag. Det är väl knappast någon nyhet, jag har aldrig hört nån kommungubbe säga att nu - nu ska här slösas! Fritidsgårdar är ju populära sparbössor. Dvs. dom ingår inte i "kärnverksamheten". Drar man in på dessa får man mer pengar till "kärnverksamhet". Men ungdomarna då? I ena stunden lockar statsmakten genom Ungdomsstyrelsen till kraftiga satsningar på ungdomarna, man kan bli "årets ungdomskommun" minsann. Umeå vann ifjol. Vissa bidrag delas ut i samband med detta. Men om nu kommunerna ska spara - då kan man ju inte samtidigt satsa? I nästa stund säger man att -"vi måste satsa på dom unga - dom är våran pension". -"Satsar man redan i tidig ålder kan man förebygga framtida kostnader i form av vård och brottslighet!" Och?

Samma sak har tjatats år ut och år in, regering efter regering. Ser vi någon skillnad idag? Nej, inte! Man förlitar sig på volontärer och ideella krafter. Det är lätt när man har sitt på det torra att lovorda frivilliga insatser. -"Kommunen behöver fler frivilliga!" Alla är väl frivilliga? Jag menar - det är fritt att välja bostadsort, det är fritt att ställa upp frivilligt men det är inte fritt att betala skatt. Skatt som går till kommunerna för invånarnas bästa. Vart tar alla pengar vägen? Tänk om jag fick "öronmärka" min skatt och välja att den ska gå till skolan och fritidsgårdarna. Blir det nå't över skall det gå till vården och kanske också nå'n blomma i parken.

Grönsakssoppa stod på menyn idag. Med korv o skinka(!). Gott var det men så var det en bra kokerska också. Härligt när fruntimmer fixar käket! Bara att komma och knacka på och se glad ut. En liten blomma gör inte ont men jag tog med mig efterrätten. När jag själv ska ha det lite festligt kan det se ut så här: Go'natt!

Det har förekommit en mängd galor på sistone men ikväll fick min gunstling i alla fall pris; Rockbjörnen. Två stycken tillomed. Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen - hon är duktig hon - Amanda. Amanda Jensen från Lund dessutom. Inte för att jag har några direkta kopplingar till Lund, jo förresten - faktiskt både till lasarettet och kommunen. Tittar in på lasarettet då och då och kollar så allt är bra och kommunen har jag haft ett par evenemang tillsammans med. Mest inom skolorna. Bl.a deltog Jonas Birgersson i ett projekt vi hade. Och Ideon, LTH och Designhögskolan. Vi ska fortsätta våra aktiviteter i vår. Kul gäng. Mycket kunskap och intelligens. Och entreprenörskap.

Men Amanda - äntligen fick hon sin välförtjänta utmärkelse - Rockbjörnen.

Hennes låtar är inte dumma.

Fick årets tredje semla idag. Har en kvar till förmiddagskaffet imorrn. Nä, idag blir det ju. Kors vad tiden går, ännu en dag mindre till sommaren!

Hillary Clinton tillträdde igår. Jag vet inte, men jag får någon slags magkänsla av att man fått en riktigt bra ministär. Att Amerikas dominans i världspolitiken minskar en smula. Men vi har ju alltjämt väst- och öststater. Elefanterna är ju Indien och Kina. Massor med folk som vill flytta ut till andra platser på klotet. Mycket naturtillgångar också. Och Europeiska Unionen växer stadigt. Med nya gränsdragningar och importtullar. Frågan är när Ryssland kommer klampande.

EU och Staterna är väl på g nu med nya förhandlingar om samarbete. Tyckte Calle sa det igår på tv. Bildt alltså.

Fyra bollar bara! Det var allt som behövdes för att Sverige spelat oavgjort mot Kroatien. Det var nära men tiden räckte inte till. Trist. Kroaterna är skickliga. Hade att göra med Kroatien för en del år sedan - verkar vara ett arbetsamt, ärligt folk, ganska lika oss svenskar skulle jag vila säga. Vore kul att resa dit nå'n gång. Bilder avslöjar vackra gamla städer längs kusten och det lär vara turistvänligt. Jag har en drömresa i huv'et - bila via Berlin ner till Prag, Wien, Budapest, Zagreb, Sarajevo, Dubrovnik. Och sen upp mot Split, Trieste till Venedig. Sen får man se. Hellre den resan än sticka till Thailand.

Gjorde en resa för ett par år sedan via Danmark, Groningen, Amsterdam, Bryssel, Paris, Rhonedalen till Marseille, Cannes o Nice, Monte Carlo, Turin, Luzern, Heidelberg, Hannover, Bremen och sen hem. Fantastiskt! Vad mycket vi upplevde under den resan. Vi satt ju på marken hela tiden och såg nästan varenda människa! Sån't glömmer man inte. Var med om några liknande resor med mina föräldrar när jag var barn. Minnena sitter kvar!

Tror jag ska törna in och planera drömresan inatt! Go'natt!

Yeah!

Coaching, teambuilding, networking, training, etc. Popular consulting. Populära konsulttjänster.  Very much American style! Yeah!

Var på ett sånt möte ikväll där vi skulle "gå in i oss själva" utifrån ett grupparbete typ seduko. Jag gillar inte seduko. Korsord är okej men inte seduko. Åkte lite tåg hit o dit strax före jul. Var'e nå'n som löste korsord? Ja, en förtjusande medelålders dam i stolen brevid. Var'e nå'n som höll på med seduko? Ja, alla andra som inte hade laptop i knät eller pysslade med mobilen. Ikväll gick jag alltså in i mig själv. Ganska snart upptäckte jag att här har jag varit förut. Kände igen insidan liksom. Traskade runt och morsade på mig på platser jag nästan glömt att jag hade. Ett ställe var jag flera stycken på. Stannade en stund och snackade gamla minnen. Alla jag skrattade. Sen var jag tvungen att gå ut igen. Coachen sa att nu skulle vi analysera oss. Men middagen var god. En tallrik med flera små delikatesser och java med toffee efteråt. Satt fint. "Vår" grupp fick bästa betyg. Coachen menade att under alla år som coach hade han aldrig mött en sådan homogen grupp som arbetade så konkret efter givna regler bla, bla, bla...

Vi var åtta i gruppen och jag hade inte träffat någon av dem tidigare. Där ser man vad man kan göra bara viljan finns! Det ni - politiker! 

Väldigt vad Amerika sätter spår överallt. Kolla vårt språk bara. Och kolla Obamas installation igår. Jesus! Nej, inte Obama men man skulle kunna tro det. Min religiösa uppfattning har jag klarlagt tidigare. 

Det blir nog bra i världen bara folk slutar att ha ihjäl varandra. Och äter ordentligt. Och vädrar varje dag så att vi blir av med alla luftföroreningar.

Nu ska jag dra täcket över huv'et så go'natt allihop! Sweet dreams!

Det var stort igår. Idrottsgalan. Min favvis vann - Charlotte Kalla. Det var egentligen många pristagare där men alla kan tyvärr inte vinna en sån här "enkel" gala. Tänk - hon vann både "årets prestation" och Jerringpriset. Hon kan hasa plank hon.

Emma Johansson då! Vad? Sicken spurt! Och naturligtvis Jonas Jacobsson. 16 guld!

Men så var det ett problem; 2 ½ män gick samtidigt på 6:an! För bara någon vecka sedan var det Guldbaggegalan som sändes samtidigt med tvåochenhalvorna. Kan dom inte visa lite hänsyn i alla fall? Skjutit lite på galorna så hade man hunnit med bägge programmen.

Idag var det större. Barack Hussein Obama II svär eden som USA:s 44:e president. Harry S. Truman hade ämbetet när jag föddes. Men det minns jag inte. Varken Truman eller födelsen. Sedan Eisenhower, Kennedy, Johnson, Nixon, Ford, Carter, Reagan, Bush, Clinton och nu sist Bush Jr. Hur många stadsministrar har vi haft under samma tid tro? 11 med nuvarande. Om jag räknar från igår (nu börjar det här med dagarna igen...) har vi faktiskt haft lika många. Vi har haft Fälldin två gånger och Staterna har haft Bush två gånger kan man väl säga. Wikipedia är sagolikt!

Jätteintressant. Nå't annat man kan räkna upp när man ändå är igång?

Svart eller vit president - vi får se om det spelar någon roll. I schack gör det inte det men vit börjar.

Det luktade vår här idag. Strålande sol och 3½ plusgrad. Det var nära att sekatören åkte fram. Fruktträden måste tas snart. Blir det inga minusgrader sätter dom så'n fart att det blir för sent att beskära dem. Skulle ju gjort det i höstas.

Politik ja - politik är skit - man blir bara lurad hit och dit. Om man nu travesterar på K-O Fäldts klassiska rim om löntagarfonder. Nu skrev jag Fäldt med "ä", i en tidigare blogg skrev jag Feldt. Undrar vad som är rätt. Googlar man honom hittar man båda stavningarna. Låt så vara.

Politik är något som många ägnar sig åt mer eller mindre professionellt. Köksbordspolitikern, den förtroendevalda partipolitikern, kommunpolitikern, landsting/regionpolitikern och se'n kyrkopolitikern?! Jag är ingen stor anhängare till religioner och har inte läst bibeln mer än vad som var tvunget i realskolan, men jag har inget minne av att det förkom politiker där? Gjorde det? Var det han Judas då? Eller nå'n av dom andra i laget? Lagkaptenen lade visserligen handen på folk och lovade att det skulle bli bättre men inte var väl han politiker inte? Blev det bättre? Det var bättre förr säger alltid de äldre. Undrar det jag. Tycker mig känna igen det där med "att det kommer att bli bättre". Vart fjärde år brukar man få höra det från ganska många håll.-"Kom med oss så blir det bättre!" säger dom. Inte fan. Vi är enligt gällande tideräkning på år 2009 - är skolorna bättre idag? Sjukvården? Miljön? Visst - forskningen går framåt och tekniken men vi människor, har vi förändrats nämnvärt? Betr. det här med tideräkningen hänvisar jag till min första blogg förra året.

Vi människor, vi blir bara fler och fler. Är det bättre? Tänk när vi blir så många att folk börjar ramla av klotet. Myrstack typ. Då får dom öppna flyktingförläggning på månen.

Nu börjar tankarna fara iväg alldeles för långt - dags att knoppa. Go'natt!

Nu var det söndag igår och jag kommer inte ihåg vad jag gjorde...- man skulle kunna tro att jag var berusad i lördags men si, den lasten har jag inte. Jo, jag gick ut en sväng på eftermiddagen. Kallt som bara attan i vinden. Gick ner till havet och tänkte på de gamla sjömännen på segelfartyg som inte hade några alternativ. Båten/frakten skulle fram, oavsett väder o vind. Idag på de behagliga färjorna som pendlar mellan Sverige o Tyskland/Polen kan sjömännen åtminstone dra sig in i värmen. Det är nog kallt på bildäck men de lastar ju otroligt kvickt. Undrar hur det var på Estonia den där natten...

Många fartyg har förlist och många tragedier har utspelats i vågorna. Jag vände på klacken och gick hem till stugvärmen igen. Var faktiskt med om en förlisning för ett par år sedan. Här nere på sydkusten. Vi var tre gubbar som skulle segla hem en motorseglare från Blekinge till hemmahamnen här intill.

Naturligtvis blev det kuling i rak motvind över Hanöbukten så det gungade rätt duktigt. Väl i hamn för en natts vila kändes det bättre. Dessvärre var vädret inte bättre dagen därpå när vi skulle gå sista streckan. Vi lämnade hamnen och var en bit ut när rodret plötsligt havererade. Med rejäl dyning och kraftig vind blåste vi rätt upp på en klippig kustremsa. Ja, båten slogs itu men vi lyckades ta oss något sånär helskinnade iland. Båten som var välutrustad och alla våra medhavda tillhörigheter försvann i djupet. Det var en otäck upplevelse.

Det bjöds på en hel del tv-program igår, bl.a alpina tävlingar och nån film. Ingenting fastnade i minnet så förmodligen var det inget bra, sängen lockade. Glömde t.o.m blogga.

Men i lördags var det "Who's afraid of Virginia Wolf" med Elisabeth Taylor och Richard Burton. Jag har aldrig sett den men den fastnade. Tänk - en så pass gammal film men vilka enastående rollprestationer! Jag mådde nästan illa av handlingen men somnade sött så småningom. Det ska jag göra inatt ockå! Go'natt!

Förresten - krock ikväll igen - Idrottsgalan och 2 ½ Men. Zapp, zapp.

Ja, som sagt, en dag försvann här i veckan men det blev lördag idag i alla fall. Kanske en bra rysartitel: "Dagen som försvann". Ska fundera på saken.

Det var ett lockande promenadväder idag men när jag väl kom ut var det isande kallt i vinden som inte var särskilt blygsam. Det blev dessvärre inte mycket till promenad. Jag beundrar de människor som ger sig ut såna här dagar utan mössa o vantar. Dom måste ha enastående cirkulation i kroppen. Det har inte jag. Solen är min vän och med den trivs jag.

Ikaros var också en kille som gillade solen, men han flög för nära att hans vingar av vax smälte och han föll i havet.

Jag hoppar gärna i havet när det är tillräckligt varmt och solen värmer när man kommer ur havet igen. Sommaren är skön.

I somras var det ganska fint väder mestadels tycker jag. Jag minns många morgnar jag steg upp tidigt och gjorde frukost för att sedan sätta mig i solstolen och njuta innan dagens allvar tog vid. Det var härligt. Och brun blev man! Stiligt!

Nu är det ju lite nedförsbacke mot sommaren så det bara att åka med. Blir säkert en ombytlig resa men målet ligger där.

Det var sista avsnittet av "Stjärnorna på slottet" ikväll. Kerstin Dellerts dag.

Han som är gift med Mumintrollet höll sig ovanligt lugn. Inga scener.

Jag har en bror och svägerska som gifte sig i Skanörs kyrka på Hedenhös' tid. Det var ett vackert bröllop. Bruden far bad mig att under middagen som skulle intas hemmavid spela in talen som hölls under middagen. Han skulle ge mig ett tecken när det var dags att starta bandspelaren. Inte fan såg jag nåt tecken. När middan var överstökad och uppbrottet närmade sig frågade han hur det hade gått. Vad svarar man då? Dom är f.ö gifta än men gubben har lämnat oss. Han var pilot - ganska duktig sådan tydligen. Dels hade han aldrig ramlat ner och dels utbildade han blivande Ikaros'ar.

Häckeberga slott, där Stjärnorna på slottet spelades in den här omgången, ligger fantastiskt vackert i Häckeberga naturskyddsområde. Intill ligger Hässleberga naturskyddsområde och inte långt därifrån Svaneholms slott. Man skall inte förväxla dessa områden med den berömda Bokskogen som dock ligger ett femtontal kilometer närmare Malmö. Gemensamt för dessa skogar och naturområden är den enastående grönskan av växlande vegetation, tall, gran. bok, björk m.m Alltså barr o löv. Dofterna en tidig vårdag där ute är obeskrivlig. Syrerik, frisk, nytt. Som att lukta på ett nybadat spädbarn. Jag var tvungen att lägga till "nybadat" för alla vet ju hur spädbarn kan lukta emellanåt. Sulfitfabrik. Tur det inte hänger kvar. Men visst återfall sker ju i tonåren; killrummen är inte att leka med o tjejrummen får man knappt komma in i. Eller kan man knappt komma in i.

Men dom är goa dom små liven. Oavsett lukten.

Såg en snutt av P3 Guldgalan på tv ikväll. Undrar hur dom killarna luktar som spelar i metal-band? Och hip-hop? Av klädseln att döma är det rena gympasalen och omklädningsrummen. Men man ska inte döma hunden efter håren. Blöt hund luktar förvisso som en fullsatt buss i vinterslask.

Jag/vi hade två hundar en gång, collies, bröder. Världens frön när dom var valpar. Sen tuffa'rom till sig som unghundar, precis som gymnasieelever.

Dom blev inte så gamla, jyckarna, den ena sju år och den andra tio. Drabbades av krämpor av olika slag så jag fick avliva dem. Det är tufft att avliva husdjur. Det är inte som att gå på jakt och så pang, pang bara. Nä, man har mer känslor än man tror när det är dags. Och det sitter i. Det är nästan likadant med nära och kära. Jag säger "nästan", för djuren får ju ett oskyldigt, välmenande förhållande till människan som sedan ska bestämma över dess liv och död. Och inte kan djuret invända heller. Det förlitar sig fullständigt på människan och det är det som jag känner så orättvist på något sätt. Kanske en tanke att ta med sig när vi talar om dödshjälp?

Natten till idag drömde jag om båtar, segelbåtar, aktersnurror, sjösättning. Och så krig! Jag har aldrig upplevt ett verkligt krig. Det var otäckt. Vapen, jeepar och jagade gömde vi oss i nån lägenhet nånstans. Fattar ingenting.

Jag kan inte få fram nån vacker "syn" att drömma om inatt. Men God natt i alla fall!

Vart tog torsda'n vägen? Eller för den delen - freda'n? Slog på tv:n ikväll och så började dom snacka om fredag? Men jisses - vart tog igår vägen? Imorgon kommer ju alltid men igår? Var det samma dag som i förrgår? Men om förrgår var igår måste ju igår vara idag fast ändå inte.

Det där är ett fenomen som dyker upp - jag ska inte säga ofta - men heller

inte sällan. Nu under jul- o nyårshelgerna gick ju dagarna hur som helst men det spelade liksom ingen roll eftersom det var mycket ledighet. Men sen gällde det ju att få ordning på dagarna igen. Och så kom då igår. Som skulle varit i onsdags och imorgon som skulle vara fredag men som visade sig vara en helt annan dag än den åtmistone jag förväntade mig.

När jag läser min blogg från igår - torsdags alltså - förstår jag att dagen försvann. En tråkigare blogg får man leta efter. Tur att det är en ny dag imorgon. Då blir det som vanligt - Ring så spelar vi med Lisa Syrén från Växjö och sen Melodikrysset. Börjar bli tjatigt nu.

Marcus Birro - eller som han kallar sig - Marcus Francesco Totti Birro - är på radion just nu. Han är ungefär lika rörig som dagarna. Hade väl problem med kröken? Vem har inte haft det?  Men det är lite märkligt - fler o fler träder fram och berättar om sina problem - oftast med alkoholism - och blir på nå't sätt beundrade för sitt "mod" att tala om det. Visst, det är säkert bra att alkoholismen får ett anikte men man glömmer lätt de människor som inte får möjlighet att träda fram, de som inte vill, de som gömmer sig för samhället. Dom är ganska många. Ser vi sådana människor på stan rynkar vi på näsan och undviker närkontakt. Helst gå till andra sidan gatan. Men ser vi människor med samma problem i tv-rutan tycker vi: oh, modigt! Duktigt!

Var på en ungdomsgård i eftermiddags. Deltog i 1-årsminne av en bortgången, oerhört populär fritidsledare. Rörande. Han hade jobbat på gården 25 - 30 år. Cancer. 51 år gammal. Ingen rättvisa.

Förlorade själv en bror i höstas. Också cancer. 62 år....

Det är först när livet verkar börja bli "normalt" som den stora saknaden kommer. Det är svårt att inse att det faktiskt hänt.

Ungefär som Twin Towers i New York. När man ser dokumentärer om händelsen är det svårt att inse att det verkligen hänt. Tjernobyl. Ignalina. Harrisburg. Första och andra världskrigen. Då var man inte ens född. Stora händelser som sitter i kroppen som nån slags film. Eller dröm.

Kanske man får uppleva en annan värld en dag. Möta andra existenser. Eller förblir det en dröm? God natt!